Den 27 oktober 2022 förlängdes mandatet för MINURSO, en av FN:s äldsta fredsbevarande missioner. Vi noterar problematiken med de allt mer tandlösa resolutionerna från Säkerhetsrådet, men även vissa positiva tecken, exempelvis att MINURSO:s formella årsrapport något mer än tidigare återger den verkliga situationen i territoriet. Viktiga frågor som uppmärksammas är säkerhetssituationen för civila och MINURSO-personal i områden präglade av väpnad konflikt, människorättsbrott i ockuperade Västsahara samt livsmedelskrisen i flyktinglägren i Tindouf.
United Nations Mission for the Referendum in Western Sahara (MINURSO) etablerades 1991 med syfte att genomföra en folkomröstning där det västsahariska folket skulle få välja mellan att bilda en självständig stat eller inkluderas i ockupationsmakten Marockos territorium. Missionen skulle även övervaka vapenvilan mellan Polisario Front och Marocko. 2020 återupptogs den väpnade konflikten efter att marockansk militär tagit sig in i en FN-övervakad bufferzon.
Trots att “folkomröstning” står i missionens namn, lyser den med sin frånvaro i resolutionerna. Det har nu gått 31 år sedan Säkerhetsrådet officiella uppmaning till parterna att genomföra den. I takt med detta har kritiken mot Marocko minskat och resolutionen anklagats för att inte spegla verkligheten, ibland till och med för att årsrapporterna ska ha tillrättalagts innan publicering.
Direkta uppmaningar till Marocko görs inte, utan kläs i stället in i formuleringar riktade till “alla parter”, även när övriga parter har en helt annan inställning. T.ex. framhåller resolutionen vikten av att alla berörda “demonstrate further political will towards a solution including by expanding upon their discussion of each other’s proposals”. Medan Polisario Front är fortsatt öppna för att låta folket välja mellan självständighet och inkludering så har Marocko tydligt aviserat att de enbart är villiga att diskutera sitt “autonomiförslag” och att de enbart kommer acceptera en slutgiltig lösning som innebär att Västsahara inkluderas i det marockanska territoriet.
Det enda klart positiva i resolutionen är starka uppmaningar kopplat till att Säkerhetsrådet uttryckerdjup oro angående otillräcklig finansieringen av humanitär hjälp till flyktingarna i Tindouf, specifikt minskningen av livsmedelsbistånd. De uppmanar starkt FN:s egna aktörer såväl som medlemsländer att öka finansieringen. Detta baseras på vittnesmål från UNHCR, UNICEF, World Food Programme och lokala organisationer om akut matbrist i lägren. Matransoner har minskat med 80%, från 17 kg till 5 kg per person p.g.a. minskad finansiering och ökade kostnader både för livsmedel och transporter. En nyligen genomförd näringsrapport visar på hög andel akut undernäring, och hämmad tillväxt hos barn under 5 år samt blodbrist hos gravida/ammande kvinnor.
I årsrapporten bekräftas även att de senaste årets mediarapportering gällande Marockos omfattande drönarattacker mot östra Västsahara, som kontrolleras av Polisario, har lett till civila dödsfall. Det fastställs också att beskjutningarna varit påtagligt nära MINURSO-personal och påverkat medelsförsörjningen och säkerhetssituationen kring FN-baserna. Resolutionen nämner visserligen “Recognizing the important role played by MINURSO on the ground and the need for it to conduct the safe and regular resupply of its team sites,” huruvida detta är en referens till händelser i augusti 2022 då en vattentransport, körd av Polisario, besköts nära en FN-bas, går bara att gissa.
I resolutionen skärper Säkerhetsrådet sin ton över att Marocko vägrar släppa in OHCHR:s observatörer i ockuperade Västsahara och betonar starkt behovet av förbättrat samarbete vilket inkluderar att tillhandahålla besök i området.
Men hur illa situationen för mänskliga rättigheter faktiskt är framgår inte, trots att det i årsrapporten konstateras att OHCHR för sjunde året i rad nekats inträde till ockuperade Västsahara, och trots att Säkerhetsrådet i föregående resolution 2606 (2021), starkt uppmanat Marocko till det. Det uppges även att internationella människorättsförsvarare, forskare, jurister och observatörer nekats inträde eller har utvisats från territoriet. OHCHR meddelar att man fortlöpande mottar information om att marockanska säkerhetsstyrkor utför brott mot mänskliga rättigheter. Det handlar bland annat om polisövervåld mot civila vid fredliga demonstrationer och att västsahariska människorättsförsvarare och deras familjer har utsatts för hot, trakasserier och fysiskt våld. Civilsamhället uppges verka i en mycket restriktiv miljö där yttrande- och föreningsfrihet är hårt begränsad. Spionprogram har dessutom hittats i aktivisters mobiltelefoner. Västsahariska politiska fångar ska ha utsatts för tortyr i fängelser och när deras familjer kontaktat FN-organ har de utsatts för repressalier av marockanska myndigheter. Slutligen beskrivs hur två västsaharier, en framstående handelsman i Västsahara och en politisk fånge i Marocko ska ha tvingats gå under jorden. Alla dessa händelser har rapporterats i media. Det ovanliga är att de anges i en FN-rapport, där huvudskribenten dessutom är från USA, vilka är nära allierade till Marocko.