I femtio år har Västsahara varit ockuperat och till stora delar osynliggjort i den internationella debatten. Hur arbetar oberoende journalister för att bryta tystnaden? Och vad får medieskuggan för konsekvenser?
Tystnaden är en konsekvens av att västsahariska journalister systematiskt förföljs och förtrycks av ockupationsmakten Marocko. De internationella journalister som lyckas ta sig in i landet riskerar att utvisas och få sitt material förstört och de aktivister som samarbetat med journalisten riskerar tortyr, våld och fängelse.
Lokala journalister skapar sprickor i medieblockaden
Ideella organisationer som Equipe Media arbetar för att bryta tystnaden. De dokumenterar övergrepp i smyg via mobiltelefoner och kameror och sprider material för att nå internationella medier. De spelar en viktig roll i att bryta medieblockaden, men att hålla i en kamera är förknippat med stora risker.
– Vi arbetar under ständig övervakning. Vi riskerar att arresteras, torteras eller utsättas för påtvingat försvinnande av marockanska säkerhetsstyrkor. All rapportering som utmanar ockupationens officiella bild av Marockos suveränitet är förbjuden. De konfiskerar vår utrustning vid kontrollpunkter, stryper internetuppkopplingen och tvingar våra källor till tystnad, säger Mohamed Mayara, general coordinator Equipe Media.
Mohamed Mayara, general coordinator Equipe Media.
En journalistisk öken
Förtrycket handlar inte bara om enskilda händelser, utan om systematisk informationsblockad. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex (2026) rankas Marocko och den ockuperade delen av Västsahara på plats 105 av 180 länder. Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser i Sverige, säger att mångfalden i Marockos medier till stor del är en fasad:
– Oberoende journalister pressas hårt, och rätten till information trängs undan av en propagandaapparat i regeringens tjänst.
Erik Larsson. Foto: Jonas Gratzer.
Marockos kontroll över informationsflödet är näst intill total. Erik Larsson menar att det internationella samfundet också bär ett ansvar för tystnaden. Han säger:
– Marocko har gjort Västsahara till en journalistisk öken. En tyst plats. Det är flygplansbiljetter ut för utländska reportrar som försöker berätta vad som händer och fängelsedomar för lokala journalister. Den ordningen upprätthålls inte bara av Rabat – den upprätthålls av varje EU-land som skriver under ett fiskeavtal utan att fråga efter pressfriheten. För att bryta detta måste omvärlden få veta att medier medvetet tystas.
En påminnelse om ansvar
Rapporter visar på en oroväckande utveckling där pressfriheten minskar i många länder. Det sker en ökad förföljelse av journalister och spridning av desinformation, inte minst med anledning av AI, vilket gör det ännu svårare för autentiska röster från områden som Västsahara att nå igenom bruset. För att belysa hot mot journalister, försvara fria medier och påminna regeringar om deras skyldighet att värna yttrandefriheten uppmärksammas den internationella pressfrihetsdagen, som är instiftad av Unesco, den 3 maj.
– Reportrar utan gränser uppmanar Marocko att se till att alla fängslade västsahariska reportrar får rättvisa rättegångar under internationell insyn och att FN:s krav på frigivning av dessa journalister följs, säger Erik Larsson.
Marockos illegala ockupation av Västsahara bryter mot folkrätten och har konsekvent stridit mot beslut från Internationella domstolen i Haag, EU-domstolen och flertalet FN-resolutioner. Men bristen på oberoende information om området har möjliggjort straffrihet. När tystnaden dominerar blir de oberoende rösterna som lyckas bryta igenom blockaden avgörande.
Publicerat: 2026-04-30
Så arbetar Artikel2 för att stödja journalisters försök att bryta tystnaden
Artikel2 genomför tillsammans med Equipe Media projektet “Tystnad som dödar”. Projektet stärker civilsamhällets möjligheter att organisera sig, kommunicera säkert och nå ut med fakta till beslutsfattare och omvärld. Det befäster västsahariska aktörers roll som drivande förändringsaktörer och bidrar till att bryta den tystnad som länge har skyddat förövare av grova övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Projektet finansieras av Sida, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande Artikel2:s.
Ytterligare läsning
Du kanske även är intresserad av detta: