Västsahara
Artikel2 arbetar till stöd för Västsahara – Afrikas sista koloni. Vi driver informations- och påverkansarbete i Sverige och stödjer lokala partnerorganisationer i de västsahariska flyktinglägren och i ockuperade Västsahara.
Vi vill se en värld utan krig, kolonisering och ockupation. Västsaharier har idag levt i snart 50 år under Marockos ockupation och i flyktingläger i Saharaöknen. Det måste få ett slut. Ockupationen bryter mot folkrätten, FN-resolutioner och Internationella Domstolen i Haag. Området är klassat som ett icke självstyrande territorium som ska avkoloniseras. Vi stödjer det västsahariska folkets rätt till en folkomröstning och den, av FN, utlovade självbestämmanderätten.
Artikel2 bedriver informations- och påverkansarbete för att uppmärksamma de människorättskränkningar som sker i det ockuperade territoriet och den ohållbara situationen att nästan 200 000 västsaharier bor i flyktingläger. Det gör vi bland annat genom att arrangera seminarier och rundabordssamtal, möta politiker och beslutsfattare, hålla föreläsningar och skriva debattartiklar. Vi följer utvecklingen noga och för samtal med politiker på riksdagsnivå och i EU-parlamentet för att säkerställa att de har rätt information och tar välinformerade beslut.
Vi har inga egna kontor på plats utan samarbetar med lokala partnerorganisationer i de västsahariska flyktinglägren och ockuperade Västsahara. Artikel2 har samarbetat med lokala organisationer i olika former sedan 70-talet. Exempelvis har vi gett stöd till och samarbetat med organisationer som arbetar för att bryta medieblockaden i det ockuperade territoriet, för att lära ut ickevålds-strategier och bilda opinion för en fredlig lösning på ockupationen, samt arbetar för att stoppa ockupationsmaktens kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Naturresurser från ockuperat område
Västsahara är ett område rikt på naturresurser. Det finns bland annat fosfatfyndigheter, järn, uran och koppar. Utanför kusten finns ett av världens rikaste fiskevatten. EU och Marocko har slutit flera handelsavtal som inkluderar Västsahara utan att de fått samtycke från Västsaharas folk. Det bryter mot internationell rätt. 2016, 2018 och nu senast i september 2021 har EU-domstolen beslutat att EU inte kan ingå avtal med Marocko som inkluderar Västsahara. Domarna är historiska och har varit en seger för det västsahariska folket som har internationell rätt på sin sida. Men trots domarna har EU lyckats kringgå sin egen domstol och och slutit avtal ändå med stöd från andra EU-länder. Det beror på att flera EU-länder sätter egenintresset med lönsamma handelsutbyten och goda relationer med Marocko före respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten.
Kvinnors framträdande roll i frihetsrörelsen
Kvinnor har alltid haft en framträdande roll i kampen för mänskliga rättigheter och självständighet i Västsahara. En del lever och verkar i det hårt övervakade territoriet under marockansk ockupation medan andra är aktiva i de västsahariska flyktingläger i Algeriet eller i diasporan. Deras arbete och engagemang skiljer sig åt men de förenas i ett gemensamt mål för frihet och självbestämmande. Utmaningarna i det ockuperade området är många. Aktivister som arbetar med att synliggöra brott mot mänskliga rättigheter som begås av marockanska myndigheter lever under ständiga hot om våld och trakasserier. De smutskastas och utmålas ofta som terrorister. Demonstrationer och annan organisering är förbjuden och det råder en total mediablockad. Omständigheter som försvårar arbetet och tvingar aktivister att verka i hemlighet.
Människorättsförsvarare och aktivister i flyktinglägren har större möjlighet att organisera sig fritt men de hårda levnadsvillkoren i de isolerade lägren i den karga öknen gör livet till en utmaning. Kvinnorna står för mycket av den dagliga driften av många funktioner i lägren, så som sjukvård, utbildning och omsorg av barn och äldre. Tillgång till grundläggande resurser och möjlighet till försörjning är begränsade och situationen har förvärrats ännu mer i samband med pandemin och att vapenvilan bröts.
Fotograf omslagsbild: Juan Obregón