Trots utbildning och kompetens möter afrosvenskar hinder på arbetsmarknaden. Det grundar sig i strukturella hinder och arbetsmarknadsaktörers bristande förmåga att se och tillvarata kompetens utan stereotypa föreställningar.
Forskning från bland annat Uppsala Universitet och Länsstyrelsen Stockholm visar att afrosvenskar i Sverige, trots utbildning och kompetens, har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, utsätts för diskriminering vid rekrytering och får lägre lön. Det var utgångspunkten för Raserade barriärer, en ettårig förstudie som Artikel2 genomfört tillsammans med Tensta Träff och Misa.
Förstudien syftar till att synliggöra de strukturella hinder som unga afrosvenskar möter på arbetsmarknaden. I arbetet deltar både målgruppen och arbetsmarknadens aktörer för att identifiera metoder för en varaktig förändring.
Många insatser men inget sammanhang
Under förstudien har ett 50-tal unga afrosvenskar delat sina erfarenheter genom bland annat intervjuer, fokusgrupper och dialogmöten.
På bilden: Representanter från arbetsmarknad, utbildning och myndigheter som deltar i ett av förstudiens dialogmöten på Tensta Träff.
Samtidigt har representanter från arbetsmarknad, utbildning, rekrytering, antidiskriminering och stödverksamheter deltagit i studien. En tydlig bild har vuxit fram: det finns många aktörer och initiativ, men insatserna är fragmenterade och det saknas ett sammanhållet perspektiv på hur olika delar påverkar varandra. Det innebär att kunskap och resurser inte alltid möts där de skulle kunna göra störst skillnad.
Problemet är större än individen
En annan iakttagelse är att få aktörer har kunskap om den hudfärgsbaserade diskriminering som afrosvenskar möter. Kompetensen hos aktörerna är ofta personberoende och ojämn. Arbetsgivare och myndigheter saknar strukturerade processer för att säkerställa en jämlik och fördomsfri bedömning. Det leder till att problem som i grunden kan vara strukturella, ofta hanteras på individnivå.
Den som inte får ett jobb kan exempelvis erbjudas hjälp att skriva ett bättre CV, bygga sitt nätverk eller förbereda sig inför en intervju. Sådana insatser kan vara värdefulla. Men de löser inte problemet om personen samtidigt möter diskriminerande strukturer i rekrytering eller arbetsliv.
Frågan blir därför inte bara hur individen kan rustas bättre. Frågan är snarare hur väl rustade arbetsmarknadens aktörer är för att se, bedöma och ta till vara den kompetens som redan finns, utan att hindras av stereotypiska fördomar.
Flera faktorer samverkar
Förstudien visar också behovet av ett intersektionellt perspektiv hos de aktörer som arbetar med stödjande insatser. Afrosvenskar är ingen homogen grupp och erfarenheter av diskriminering kan påverkas av flera faktorer samtidigt, exempelvis kön eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Det innebär att samma insats inte nödvändigtvis fungerar för alla. Unga afrosvenska kvinnor och unga afrosvenskar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan exempelvis möta en dubbel eller sammansatt diskriminering. Detta skapar omfattande hinder som gör det ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.
Från mottagare till medskapare
Ytterligare en central insikt är att de som berörs av hindren sällan får vara med och utforma lösningarna.
Många aktörer arbetar idag med inkludering och antidiskriminering. Däremot saknas sammanhang där unga afrosvenskar själva får definiera problemen, forma lösningarna och driva förändringsarbetet.
Det handlar inte om att lägga ansvaret på individen. För att verkligen skapa strukturell förändring måste de som berörs få plats att identifiera och synliggöra sina erfarenheter, samtidigt som arbetsgivare, myndigheter, fackförbund och andra aktörer tar sitt ansvar.
Vad behöver förändras?
Förstudien pekar därför mot behovet av ett mer sammanhållet arbetssätt där flera nivåer möts. Individens erfarenheter, aktörernas arbetssätt och de strukturer som påverkar möjligheten till arbete och studier.
Det kräver bättre samverkan mellan aktörer, implementering av ett intersektionellt perspektiv och framför allt att unga afrosvenskar inte enbart ses som mottagare av stöd, utan som aktiva medskapare i förändringsarbetet.
Publicerat: 2026-10-06
Förstudien är inte en representativ statistisk undersökning av alla unga afrosvenskar i Sverige. Dess styrka ligger istället i att fördjupa erfarenheter från unga och sätta dem i relation till tidigare forskning, rapporter och erfarenheter från aktörer som påverkar vägen till arbetsmarknaden.
Svenska ESF-rådet är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet som ansvarar för att förvalta Europeiska socialfonden i Sverige. Myndigheten finansierar projekt som stärker människors möjligheter till arbete och delaktighet.
Ytterligare läsning
Du kanske även är intresserad av detta: