Västsahara har varit ockuperat i över 50 år och osynliggjort i den internationella debatten. En av de röster som har lyckats bryta medieblockaden är människorättsförsvararen Aminatou Haidar. Hennes erfarenheter utgör ett unikt vittnesmål från ett område som internationella medier sällan når.
Aminatou Haidar, ofta kallad ”Västsaharas Gandhi”, har i årtionden lett det fredliga motståndet mot Marockos ockupation och för Västsaharas rätt till självbestämmande. Hon har tilldelats bland annat Right Livelihood-priset och Robert F. Kennedy Human Rights Award för sitt mod. Medan Marocko effektivt stänger ute internationella observatörer och journalister, utgör Aminatou en av få direkta röster inifrån de ockuperade områdena med färska vittnesmål om systematiska kränkningar.
Se hela samtalet med människorättsförsvararen Aminatou Haidar som intervjuas av Artikel2:s programchef Sinan Ferhan.
Ett högt pris för motståndet
– När jag var 14-15 år började jag förstå att situationen vi levde i inte var normal. Genom min familj började jag förstå att det rådde en ockupation och att det västsahariska folket var splittrat i två delar. En del som levde under marockansk ockupation, som jag själv gjorde. Den andra delen bestod av våra släktingar som befann sig på andra sidan i de västsahariska flyktinglägren i Tindouf i Algeriet. Och att en lång mur skiljer oss åt. När jag var 17 år blev jag övertygad om att jag måste engagera mig i det västsahariska folkliga motståndet, om så bara i liten skala, säger Aminatou.
Priset för att stå upp för sina rättigheter har varit extremt högt. Aminatou berättar om hur hon utsatts för påtvingat försvinnande och hållits fången i ett hemligt fängelse. När hennes två barn var små hölls hon isolerad under sju månader – utan att hennes familj visste om hon överhuvudtaget levde.
När hon till slut släpptes återvände hon inte till frihet, utan till vad hon beskriver som ett ännu större fängelse: ett liv under ständig belägring, förhör och trakasserier i sin hemstad.
Ett stängt och isolerat område
– Vi kan inte ens hålla ett litet möte utan att omringas och belägras av polisen. Det går inte att utlysa fredliga demonstrationer utan att de stoppas, deltagarna utsätts för tortyr och falska anklagelser riktas mot dem. Allt detta sker i ett isolerat område, dit internationella observatörer inte tillåts resa. Det gäller journalister, parlamentariker, representanter från civilsamhället och civilsamhällesorganisationer. De tillåts inte besöka Västsahara.
Den marockanska strategin bygger på att isolera regionen från omvärldens insyn. Genom att fängsla västsahariska oberoende journalister och stoppa internationella journalister från att komma in i området skapas ett informationsvakuum, där kränkningar av mänskliga rättigheter kan pågå utan konsekvenser.
En avkoloniseringsfråga
Aminatou Haidar är starkt kritisk till Marockos så kallade autonomiplan och de länder som uttalat stöd till planen. Hon menar att förslaget är ett sätt att legitimera en olaglig ockupation och kringgå FN-resolutionerna.
– Hur kan en ockupationsmakt som tagit landet med våld tillåtas lägga fram ett förslag om autonomi? Varje lösning som inte respekterar det västsahariska folkets rätt till självbestämmande är förkastlig och dömd att misslyckas. Hur kan vi ens tala om autonomi i en fråga som årligen tas upp i FN:s utskott för avkolonisering? Det är en motsägelse.
Sverige är ett av många länder som på senare tid gjort en helomvändning i frågan om Västsahara. I januari i år bröt den dåvarande svenska regeringen Sveriges tidigare principfasta linje som var grundad i folkrätten, genom att uttrycka stöd för Marockos autonomiplan. Ett beslut som hänvisas till FN:s säkerhetsrådsresolution 2797.
– Vi beklagar djupt Sveriges nya position. Vi behöver politisk vilja från den svenska regeringen att respektera folkrätten.
Plundringen av naturresurser och omvärldens ansvar
Samtidigt som civilbefolkningen tystas pågår en omfattande och illegal utvinning av västsahariska naturresurser och produktion av grön energi på ockuperad mark. EU är en av Marockos största handelspartners. Detta ger ockupationsmakten både ekonomisk och politisk medvind.
– EU och de västerländska länderna är medskyldiga till Marockos människorättsbrott eftersom det är partnerskapen som stärker Marocko. Och tyvärr stärks den förtryckande apparaten mot oss civila medborgare som lever under ockupation. Samtidigt lever vårt folk i flyktingläger beroende av humanitärt bistånd som krymper allt mer medan deras och vårt egna hemland flödar av rikedomar och naturresurser. Vi får ingen nytta av det, istället gynnas den marockanska ockupationsmakten, dess västerländska partners och marockanska bosättare.
För Aminatou Haidar är vägen framåt tydlig. Omvärlden måste sätta ned foten och börja agera utifrån folkrätten.
– Vi måste tala klarspråk och kalla saker vid dess rätta namn. Västsahara är en fråga om avkolonisering och det handlar om en olaglig ockupation. Man måste tala på det sättet, utan förbehåll och utan att dalta med den marockanska ockupationsmakten. Man måste också sluta med att exploatera Västsaharas naturresurser och att ingå partnerskap med Marocko. Sådana åtgärder skulle sätta press på Marocko, driva landet mot att acceptera en lösning och att sätta sig vid förhandlingsbordet utan villkor.
När internationella medier tystnar hamnar ansvaret hos civilsamhället och enskilda individer. I ett område där människorättsförsvarare och journalister drabbas av hårda repressalier, blir rösterna från omvärlden en avgörande länk som kan bryta medieblockaden och hålla frågan levande.
Publicerat: 2026-11-02
Så arbetar Artikel2 för att bryta medieblockaden
Tillsammans med det oberoende mediekollektivet Equipe Media genomför Artikel2 projektet “Tystnad som dödar”. Projektet stärker journalisters, människorättsförsvarares och civilsamhällets möjligheter att organisera sig, kommunicera säkert och nå ut med fakta till beslutsfattare och omvärld. Det befäster västsahariska aktörers roll som drivande förändringsaktörer och bidrar till att bryta tystnaden. Läs mer om projektet här.
Ytterligare läsning
Du kanske även är intresserad av detta: