Mohamed Mayara, medgrundare och koordinator i journalistkollektivet Equipe Media som verkar i den ockuperade delen av Västsahara.
Publicerat: 2025-05-02
Den 3 maj uppmärksammas Internationella pressfrihetsdagen världen över – en dag som påminner oss om vikten av fria och oberoende medier. Men för många journalister är yttrandefrihet långt ifrån en självklarhet. I det ockuperade Västsahara är situationen akut.
Sedan Marocko ockuperade Västsahara 1975 har det varit nästan omöjligt för oberoende journalister att verka fritt i området. Ockupationsmakten begränsar insynen genom att stoppa internationella medier från att rapportera från platsen och genom att förfölja, trakassera och fängsla västsahariska journalister och människorättsförsvarare som försöker dokumentera övergrepp.
– Pressfriheten i Västsahara är praktiskt taget obefintlig. De få röster som försöker bryta tystnaden betalar ett mycket högt pris, säger Brian Kelly, generalsekreterare Artikel2.
Journalister arbetar med livet som insats
Människorättsorganisationer vittnar om ett mönster av övergrepp: journalister grips utan laglig grund, döms i orättvisa rättegångar och utsätts för våld och tortyr. Bland dem som drabbas finns Artikel2:s partnerorganisation Equipe Media, ett journalistkollektiv som i hemlighet dokumenterar försvinnanden, polisbrutalitet och fredliga protester – ofta med stora personliga risker.
– Under 2024 har förtrycket av pressfrihet i det ockuperade Västsahara intensifierats. Journalister möter inte bara censur utan även fysiska attacker. I oktober hotades och misshandlades jag och min kollega Ahmed Ettanji av marockansk myndighetspersonal. En månad senare attackerades jag igen när jag precis lämnat min dotter på skolan. Det var ett tydligt försök att tysta mig i mitt arbete, säger Mohamed Mayara, medgrundare och koordinator för journalistkollektivet Equipe Media.
Upptrappning av våld mot journalister och människorättsförsvarare
Parallellt med repressionen i Västsahara sprider sig hoten även till internationella aktörer. I januari 2025 utsattes den danska organisationen Global Aktions kontor i Köpenhamn för ett brandattentat. Utanför lokalen fanns politiska slagord sprejade på marken som tyder på att attacken var riktad mot organisationens arbete för Västsahara.
Attacken i Köpenhamn är ett tydligt exempel på vad västsaharier som lever i de ockuperade områdena dagligen utstår. Att Marocko och dess allierade använder de här metoderna är tyvärr inget nytt, men att de går så långt även här i norden är en signal på upptrappning av det politiska våldet. Nu riskerar även solidaritetsrörelser i Europa att bli måltavlor i Marockos kamp för informationskontroll som ett led i en bredare strategi för att upprätthålla ockupationens legitimitet.
– Trots ockupationsmaktens hårda repressalier fortsätter journalister och solidaritetsrörelser att dokumentera och sprida information om övergreppen. Vi måste fortsätta stå upp och kräva skydd för röster som riskerar att tystas. Att bryta medieblockaden är det första steget för rättvisa och ett slut på ockupationen, säger Mohamed Mayara.
Pressfrihet är inte en lyx. Den är en grundbult för jämlikhet och en hållbar värld – i Västsahara och över hela världen.