Anfallskriget mot Ukraina är en mänsklig tragedi och ett existentiellt hot mot Europa. Att Sverige och EU ska stödja landet både under och efter kriget är en självklarhet. Men är det rimligt att det ska finansieras genom nedskärningar i stödet till andra utsatta människor?
I höstbudgeten presenterade biståndsminister Benjamin Dousa satsningar på Ukraina på motsvarande 10 miljarder kronor för 2026. Pengarna ska stödja myndigheter och civilsamhället i Ukraina, humanitära insatser och arbetet med att återuppbygga landet. Det är ett viktigt stöd till Ukrainas folk som skapar förutsättningar för landet att knyta närmare band med resten av Europa.
Som Dousa konstaterade tvingas regeringen göra tuffa prioriteringar. Och det stämmer för denna regering precis som det stämt för alla regeringar före den. Men frågan är om prioriteringarna därmed är rätt.
Tio miljarder till Ukraina som tas ur biståndsbudgeten innebär att pengarna tas någon annanstans ifrån. Under de senaste tre åren har regeringen redan gjort kraftiga nedskärningar i biståndet utanför Europa. Det direkta biståndet till Afrika, Latinamerika och Mellanöstern har nästan halverats mellan 2021 och 2025, och hotas nu av ytterligare ohållbara budgetminskningar. I Asien är alla landsamarbeten på väg att avslutas utom det med Bangladesh.
Sveriges biståndsengagemang har redan avslutats i åtta länder där behoven är enorma. I flera fall har samarbetet med Sverige inneburit ett unikt stöd till försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter som nu överges, trots ett allt hårdare politiskt klimat.
Med den nya budgeten kommer stödet till Ukraina att vara större än biståndet till alla länder i Afrika tillsammans. Viktiga satsningar som minskar hunger, fattigdom och behovet av påtvingad migration eller flykt uteblir. Offren från stora konflikter i Sudan och DR Kongo överges.
Läs hela debattartikeln här.
Publicerad i Aftonbladet 2025-10-09.
Ytterligare läsning
Du kanske även är intresserad av detta: