”Ja, corona är ett problem. Men än större problem är ockupationen”, säger västsahariern Omeima Mahmud Abdeslam under ett webbinarium arrangerat av Emmaus Stockholm i maj.
2020-06-02
Vi pratar med människorättsförsvararna Nazha Al Khalidi*, journalist och medieaktivist från El Aaiún i ockuperade Västsahara och Omeima Mahmud Abdeslam från de västsahariska flyktinglägren i Algeriet, om läget för mänskliga rättigheter under corona-pandemin.
Flera människorättsorganisationer varnar för att stater runt om i världen utnyttjar corona-krisen som tillfälle att kontrollera befolkningen och oppositionen. Vi har sett det i tidigare kriser att flera länder i bland annat Mellanöstern och Nordafrika där undantagslagar som ska vara tillfälliga blir permanenta.
Undantagstillstånden som införs i samband med corona-krisen i många länder är en åtgärd för att stävja virusspridningen. Men människorättsförsvarare flaggar för att det utgör stora risker för demokratin när lagar och undantag införs för att kontrollera åsikter, fria uttryck och press. För många människor inklusive västsaharierna i ockuperade Västsahara kan en inte alls lita på att de frihetsinskränkande undantagslagarna bara är temporära.
Dåligt läge blir sämre i ockuperade Västsahara
Situationen för journalister och aktivister i ockuperade Västsahara har blivit allt svårare sedan coronavirusets intåg i regionen. Marockanska staten utsätter sedan länge det ockuperade områdets befolkning för en medieblockad vilket innebär att det inte finns någon oberoende media eller nyhetsrapportering, bara den som produceras av marockanska medier vilka är mer eller mindre knutna till regimen och kungen. Detta påverkar även corona-rapporteringen från det isolerade ockuperade Västsahara.
Marocko införde den 20 mars undantagslagar som förbjuder ”fake news” kring covid 19, detta innefattar också tryck samt distribution av dagstidningar. Det finns dock ingen påvisad korrelation mellan tidningsdistribution och spridandet av viruset. Det är nu även straffbart att rapportera eller skriva på sociala medier om utvecklingen av covid 19 och hur myndigheterna hanterar situationen. Det är enbart de marockanska myndigheternas information och version som tillåts.
Ökad kontroll av människorättsförsvarare och aktivister
För Nazha är de nya lagarna ett tydligt hot mot journalister och människorättsförsvarare som försöker rapportera till omvärlden om de olika former av förtryck som försiggår i ockuperade Västsahara, inklusive information om corona. ”Vi är isolerade från omvärlden och inga internationella observatörer får insyn. Samtidigt sprider marockanska medier och myndigheter propaganda och falska bilder av verkligheten i Västsahara.”
Hon berättar om en ökad militär och polisiär närvaro i hemstaden El Aaiún och hur människorättsaktivisten Mahfouda Bamba Elfakirs* hus var omringat av ett stort antal poliser flera dagar efter att hon äntligen blivit frisläppt från fängelset.
Marockanska polisen och myndigheter i ockuperade Västsahara kan alltid hävda att de agerar för att stävja virusspridningen när de upprätthåller utegångsförbudet. Det finns dock en hel del som talar för att marockanska staten inte alls bryr sig om vad som sker på corona-fronten på det ockuperade territoriet.
Exploatering viktigare än befolkningens hälsa
I hamnstaden Dahkla har tre fall av personer smittade med covid 19 rapporterats. Samtliga uppges jobba inom fiskindustrin – en mycket lukrativ verksamhet för Marockanska staten, men som bryter mot internationell rätt och inte gynnar västsaharierna. Det är nästan uteslutande marockanska bosättare som är anställda i de stora industrierna så som fisk-och fosfatexploatering i ockuperade Västsahara.
Enligt Nazha har det blivit tydligt hur marockanska staten prioriterar den illegala exploateringen och handeln med naturresurser framför att stoppa virusets framfart.
”Marockanska staten bryr sig inte om säkerheten och hälsan hos befolkningen i ockuperade Västsahara”, säger Nazha och förklarar hur transporter med fisk tillåts passera de olika check points som finns mellan ockuperade Västsahara och Marocko. Det finns inga större sjukhus i Västsahara och vården är bristfällig. För operationer och mer professionell vård måste man resa flera hundra kilometer norrut till Marocko.
Ännu finns inga uppgifter om spridning eller fall av corona i El Aiún där Nazha bor, men hon uttrycker stor oro. ”Om det blir ett allvarligt utbrott av viruset här i min stad så finns det ingenstans vi kan fly”.
Nedstängning och mer isolering i flyktinglägren
I de västsahariska flyktinglägren i Algeriet har inga fall av covid 19 rapporterats från någon av de fem lägren (wilayas). I mitten av mars vidtog de västsahariska myndigheterna flera åtgärder för att hindra en spridning till lägren. I närliggande algeriska staden Tindouf har hittills 14 personer bekräftat bära smittan (24 maj) och skolor, butiker och moskéer stängdes nästan omedelbart i lägren, likaså transporten till och från Tindouf. Bara de mest nödvändiga transporterna tillåts under strikta kontroller, så som livsmedel och sjukhustransporter.
Redan innan corona var situationen mycket svår för de västsahariska flyktingarna i lägren. Flyktingarna är nästan helt och hållet beroende av internationell humanitärt stöd sedan 45 år eftersom det inte finns några verkliga möjligheter till självförsörjning eller matproduktion i det ökenområde som Algeriet tillfälligt tilldelat detta folk i exil.
”Västsaharierna är inte här i Algeriet för att stanna. Vi bygger inga riktiga, beständiga hus eftersom vi är inställda på att packa våra saker och åka hem till Västsahara.” Det säger Omeima Mahmoud Abdeslam som är Polisarios representant i Schweiz som även representerar Västsahara i de olika FN-organen som finns i Geneve så som FNs människorättsråd. Som barn var hon, tillsammans med sin familj, tvungen att fly från hemlandet Västsahara till de då nyligen upprättade lägren.
Beredskap och humanitära insatser för ökat antal akut behövande
Polisaro som styr administrationen i lägren har under dessa 45 år behövt hantera sjukdomar som t ex kolera och tuberkulos så det finns (tyvärr) en viss vana hos myndigheter och människor vad gäller hälsokatastrofer. Beredskapen och organiseringen finns, men det materiella såsom utrustning och hälsofaciliteter av kvalitet finns inte tillräckligt för att hantera ett eventuellt utbrott i lägren.
Enligt World Food Programme och andra FN-organ kostade de humanitära insatserna till lägren ca 71 miljoner dollar under 2019. Nu beräknas det krävas ytterligare 15 miljoner dollar i corona-relaterade insatser för att täcka behoven i lägren vad gäller stärkande av sjukvården, hygien, matransoner osv.
Coronasituationen innebär att ännu fler människor nu måste räknas till gruppen av ”mest behövande”. De som tidigare haft jobb, t ex i små butiker, inom handel och transport har nu helt förlorat den lilla inkomst de hade och kan inte försörja sig och sina familjer längre.
Låt inte pandemin ta all uppmärksamhet!
Omeima påpekar att covid 19 är ett problem, men att Marockos ockupation, illegala utvinningen av naturresurser och brotten mot internationell rätt är än större problem. ”Vi får inte låta denna pandemin ta all uppmärksamhet eftersom det bara gynnar Marocko och ockupationen.”
”Vi måste komma ihåg att de västsahariska flyktingarna inte flytt på grund av någon matkatastrof. Vi är flyktingar som genom krig och ockupation har förlorat vårt rättmätiga land och vår värdighet.”
Omeima fortsätter att förtydliga att brotten mot västsahariernas mänskliga rättigheter som vi ser idag, med eller utan corona, främst beror på bristen på självbestämmande och den uteblivna folkomröstningen som utlovats sedan 1992. Enligt internationell rätt och FN-deklaration ska västsaharierna ha rätt till självbestämmande och rösta om sin nationstillhörighet, så som många andra afrikanska, koloniserade folk gjorde under 60-talet.
”Vi måste säga till omvärlden att Västsahara inte får vara ett undantag från denna avkolonisering”.
Vem är Nazha Al Khalidi?
En västsaharisk journalist som är medlem i journalistkollektivet Equipe Media. Equipe Media verkar i det ockuperade Västsahara och arbetar för att trotsa den rådande medieblockaden och nå ut med information om situationen i det ockuperade territoriet. Läs mer om Nazha och Equipe Media här.
Vem är Mahfouda Bamba Lefkire?
En västsaharisk människorättsaktivist som vid flera tillfällen misshandlats av marockansk polis för sina fredliga protester för ett självständigt Västsahara. 2019 blev hon arresterad för “övergrepp i rättssak” när hon protesterade mot den orättvisa domen och fängslandet av sin tonåriga kusin. Hon hölls fängslad utan rättvis rättegång i sex månader under dåliga förhållanden där hon bland annat inte fick tillgång till sina livsnödvändiga mediciner. Hon blev frisläppt den 15 maj 2020 men bevakas fortfarande av marockansk polis. Läs mer om Mahfoudas fall här.
Vem är Omeima Mahmoud Abdeslam?
Omeima är den västsahariska befrielserörelsen Polisario Fronts representant i Schweiz. Hon är även Polisarios representant gentemot FN-institutionerna i Geneve däribland FNs människorättsråd, där hon driver påverkansarbete för Västsahara. Hon föddes i ockuperade Västsahara men under kriget med Marocko tvingades hon som barn att fly med sin familj till flyktinglägren i Algeriet. Där har hon bott sedan dess och började jobba politiskt med Polisario. Hon även varit representant för Polisario i Finland.
Västsahara är Afrikas sista koloni. Marocko har ockuperat Västsahara sedan 1975 i strid med beslut från FN och Internationella domstolen i Haag. Inget land i världen erkänner Marockos rätt till Västsahara men Marocko utnyttjar Västsaharas naturresurser, utan att göra det i samråd med västsaharierna, vilket bryter mot folkrätten. Västsaharier som lever under Marockos ockupation utsätts ständigt för brott mot mänskliga rättigheter. 173 600 flyktingar från Västsahara bor i flyktingläger i Saharaöknen i Algeriet och är helt beroende av bistånd. FN har sedan 1991 uppdraget att genomföra en folkomröstning där västsaharierna ska få rösta om sin framtid, men den folkomröstningen har ännu inte ägt rum.