Asma Mohamed, 20 år, bor i de västsahariska flyktinglägren i södra Algeriet. Hon har aldrig besökt sitt hemland, men drömmen om ett liv i ett fritt Västsahara är stark och levande.

Under hela Asmas liv har Västsahara varit under marockansk kontroll. Hon har vuxit upp i flyktingläger i södra Algeriet tillsammans med sin familj. Hon har aldrig fått möjlighet att besöka sitt hemland. 

– När jag var fem år började jag ställa frågor till min pappa om hans militäruniform och varför han lämnade oss så ofta. Han förklarade att öknen och flyktinglägren inte är vårt land. Han sa att flyktinglägret är en plats vi fått av Algeriet som vi kan stanna på tills vi når vårt mål, ett fritt hemland. Jag frågade honom när det skulle hända och då svarade han alltid “snart”. Idag har jag insett att det har gått så många år och “snart” har fortfarande inte inträffat, säger Asma.

I flyktinglägren finns det bara låg- och mellanstadieskolor, från årskurs ett till och med sex. Efter sjätte klass lämnar de flesta barn sina familjer och reser utomlands för att studera vidare. Asma gick på grundskolan i flyktinglägret Boujdour och fortsatte sedan att studera i Algeriet. Hon avbröt dock studierna i Algeriet eftersom hon behövde åka hem och ta hand om sin mamma som var sjuk. Idag har hon fullföljt studierna och har en lärarexamen. 

– Jag har stora drömmar. Samtidigt så vet jag att ockupationen och de flyktingläger vi befinner oss i begränsar många av drömmarna, säger Asma. 

Under hela uppväxten har Asma fått berättat för sig hur västsaharier drevs ut ur landet när Marocko invaderade territoriet. Kvinnor och äldre flydde med sina barn genom den karga öknen i månader innan de slog läger på en plats längre in i Algeriet där bomberna inte kunde komma åt dem.

– Trots att jag aldrig har varit i Västsahara så kan jag drömma mig bort i min mammas beskrivning av vårt hem. Jag tror att det är ännu vackrare än hur det har beskrivits för mig. 

Publicerat: 20-10-2025