Afrikas sista koloni
Ett efter ett har afrikanska länder avkoloniserats och deras rätt till självbestämmande har uppfyllts. Ett undantag finns – Västsahara, som är Afrikas sista koloni. Här hittar du en tidslinje över några av de viktigaste händelserna som har lett fram till idag.
1884
Europeiska stormakter delar upp Afrika mellan sig och ritar upp gränser utan hänsyn till befintliga samhällen. Spanien koloniserar Västsahara och kallar det Spanska Sahara. Området är rikt på naturresurser och Spanien ser ekonomiska möjligheter att börja bygga vägar, hamnar och städer för att befästa sin närvaro.
1960
Efter andra världskriget växer motståndet mot kolonialism. FN grundas med syftet att bland annat förhindra krig och främja internationellt samarbete. FN:s generalförsamling antar den så kallade avkoloniseringsdeklarationen.
1963
Spanska Sahara upptas på FN:s lista av områden som definieras som icke självstyrande territorium som ska avkoloniseras. FN kräver upprepade gånger att kolonialmakten Spanien ska inleda en avkoloniseringsprocess.
1973
Befrielserörelsen Polisario bildas i syfte att driva på Västsaharas frigörelse från Spanien. Polisario är den legitima representanten för Västsahara.
1975
I stället för att inleda en avkoloniseringsprocess för Spanien hemliga förhandlingar med grannländerna Marocko och Mauretanien. Spanien överlåter kontrollen över territoriet i utbyte mot att få en andel av de framtida vinsterna från områdets naturresurser.
Kort därefter invaderar Marocko och Mauretanien Västsahara från varsitt håll. Byar och städer bombas, och människor fängslas och utsätts för tortyr i ett försök att ta kontroll över området och fördriva den västsahariska befolkningen. En stor del av befolkningen tvingas fly. Till slut upprättas tillfälliga flyktingläger på andra sidan gränsen i Algeriet.
Internationella domstolen i Haag slår fast att territoriet tillhör det västsahariska folket och att varken Marocko eller Mauretanien har någon rätt till området. FN rekommenderar att en folkomröstning om territoriets framtida status ska hållas, där det västsahariska folket själva får avgöra frågan.
1976
Polisario, som är den legitima representanten för det västsahariska folket, utropar Sahrawi Arab Democratic Republic (SADR) den 27 februari.
1979
Efter fyra år av strider sluter Mauretanien fred med Polisario. Marocko fortsätter däremot sin ockupation och krigföring, med ekonomiskt och militärt stöd framför allt från USA och Frankrike. Marocko kontrollerar nu två tredjedelar av territoriet och bygger en minerad mur för att stänga ute västsaharier och underlätta bosättningen av marockaner. Marockanska invånare lockas till området bland annat genom skattebefrielser.
1991
Efter 16 år av strider förmedlar FN en vapenvila med villkoret att en folkomröstning ska hållas, vilket båda parter accepterar. FN-styrkan Minurso (The United Nations Mission for the Referendum in Western Sahara) etableras och får i uppdrag av FN att arrangera en folkomröstning, som ett led i avkoloniseringsprocessen. Minurso är den enda fredsstyrkan i modern tid som saknar mandat att bevaka, dokumentera och försvara mänskliga rättigheter. Folkomröstningen förhalas dock ständigt på grund av Marockos motstånd.
1997
Nya försök görs för att genomföra folkomröstningen, men de misslyckas. Enligt folkrätten ska valet avgöras av det västsahariska folket som har rätt till självbestämmande. Men trots det så kräver Marocko att villkoren ändras och att marockanska bosättare ska inkluderas i röstlängderna. Utan effektiva internationella påtryckningar fastnar folkomröstningen i ett låst läge.
2002
Marocko sluter avtal med ett franskt och ett amerikanskt företag om att prospektera efter olja i västsahariska vatten. På uppdrag av FN:s säkerhetsråd lämnar FN:s dåvarande rättschef Hans Corell ett rättsligt utlåtande där han slår fast att exploatering av Västsaharas naturresurser endast är tillåten om det västsahariska folket samtycker och om den sker till deras fördel.
2006
EU och Marocko sluter ett fiskeavtal som även omfattar Västsaharas vatten. Enligt internationella folkrättsjurister strider avtalet mot internationell rätt eftersom det inkluderar ett ockuperat territorium. Sverige är det enda land inom EU som röstar emot avtalet.
2007
Marocko vägrar acceptera självständighet som ett alternativ i folkomröstningen om Västsaharas framtid. I stället presenterar landet en autonomiplan där begränsat självstyre, autonomi, är den enda föreslagna lösningen.
2010
Våren 2010 samlas tiotusentals västsaharier i Gdeim Izik i det ockuperade området i den största protestmanifestationen hittills. Kvinnor, män och barn bygger upp ett tältläger och kräver sina mänskliga rättigheter. Marockansk polis stormar lägret och fängslar hundratals demonstranter. Än i dag sitter politiska fångar fängslade på godtyckliga grunder.
2012
Sveriges riksdag röstar för att erkänna Västsahara. Den dåvarande regeringen, Alliansen, fullföljer dock aldrig beslutet. När oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, tar över regeringsmakten 2014 förväntas de genomföra riksdagens beslut. Men 2016 står det klart att regeringen backar från ett erkännande, trots att partiet har ett kongressbeslut om att erkänna Västsahara. Beslutet har kritiserats och beskrivits som ett resultat av marockanska påtryckningar mot Sverige.
2016
EU-domstolen slår fast att Västsahara inte tillhör Marocko. Domstolen ogiltigförklarar handelsavtal mellan EU och Marocko som omfattar produkter från det ockuperade territoriet. Samtidigt fastställde domstolen att Polisario är västsahariernas legitima representant enligt FN. Domen blir den första av flera avgöranden i EU-domstolen i frågan.
2020
Marocko bryter fredsavtalet efter 30 år av vapenvila genom att överträda en buffertzon i Guerguerat.
Den 10 december 2020 erkänner USA, under ledning av Donald Trump, Marockos suveränitet över Västsahara – ett beslut som direkt strider mot folkrätten. Erkännandet sker i utbyte mot att Marocko normaliserar sin relation med Israel inom ramen för det så kallade Abraham-avtalet.
Inget land hade tidigare erkänt Marockos anspråk på Västsahara. Beslutet markerar ett betydande skifte i USA:s utrikespolitik och har kritiserats kraftigt för att bryta mot folkrätten och FN-resolutioner samt för att undergräva den regelbaserade världsordningen.
2022
Den spanska regeringen överger den linje landet har haft gentemot sin tidigare koloni Västsahara under de senaste 46 åren. I ett brev till Marocko meddelar Spaniens premiärminister Pedro Sánchez att den autonomiplan som Marocko presenterade 2007 nu ses som den mest seriösa, realistiska och trovärdiga grunden för en lösning.
Det innebär att Spanien bortser från FN:s avkoloniseringsdeklaration som ger västsaharierna rätt till avkolonisering och rätt till självbestämmande.
2024
EU-domstolen har i flera domar fastslagit att EU och Marocko inte kan sluta avtal som inkluderar västsahariskt territorium eftersom att Västsahara är ett separat och distinkt territorium över vilket Marocko inte har någon suveränitet. Domstolen slår åter fast att Polisario är Västsaharas legitima representant och att deras samtycke krävs för att ett avtal ska kunna ingås.
EU-kommissionen har återkommande förhandlat fram nya avtal som bryter mot den egna domstolen. Ärenden har prövats i domstol och överklagats löpande sedan 2016. 2024 kom den senaste domen som upphävde EU och Marockos handels- och fiskeavtal i ockuperade Västsahara. Domstolen avslog alla överklaganden från EU-kommissionen och Europeiska rådet.
Både Finland och Frankrike byter linje och ger stöd till den autonomiplan som Marocko presenterade 2007. Fler länder uttrycker stöd
2025
Okupationen har pågått i 50 år.
FN:s säkerhetsråd förlänger fredsstyrkan Minursos mandat i Västsahara med ytterligare ett år. Västsaharas rätt till självbestämmande kvarstår, men den nya resolutionen nämner uttryckligen Marockos autonomiplan som en möjlig utgångspunkt för framtida förhandlingar. Genom att lägga tyngd på ockupationsmaktens förslag när det folkrättsligt är Västsahara som har rätt till självbestämmande motarbetar säkerhetsrådet en rättvis och hållbar lösning och cementerar de låsta positionerna.
2026
Sverige uttrycker sitt stöd för Marockos autonomiplan och hänvisar i beslutet till den nyligen antagna säkerhetsrådsresolutionen 2797. Det markerar ett tydligt avsteg från Sveriges tidigare linje och innebär att Sverige överger folkrätten.
Ytterligare läsning
Du kanske även är intresserad av detta:
